Den ”goda” vuxenutbildningen. Om utvärdering som styrverktyg

På senare tid har den svenska vuxenutbildningen genomgått en förändring, mestadels karaktäriserad av en ökad decentralisering, individualisering och flexibilitet. Som igångsättare för denna förändring fungerade Kunskapslyftet, en landsomfattande utbildningsreform som skulle vidareutbilda vuxna, lågutbildade arbetslösa. Kommunerna fick ansvar för genomförandet av Kunskapslyftet i den egna kommunen. När projektet skulle utvärderas fick kommunerna av Skolverket en rapportmall att fylla i. Denna var utformad på ett sätt som lämnade mycket lite frihet till kommunerna att redovisa Kunskapslyftet enligt egna idéer. Utifrån kommunernas rapporteringar skapade sedan Myndigheten för Skolutveckling en idealkommun, kallad alfa, som fick stå för det "goda" sättet att genomföra Kunskapslyftssatsningen. Jag ville studera hur utvärderingen efter Kunskapslyftet fungerar som ett styrverktyg för att skapa den "goda" kommunen enligt Skolverkets intentioner för förändringen av vuxenutbildningen. Jag har använt Latours begrepp handlingsprogram och anti-program för att skapa en förståelse för Skolverkets intentioner och kommunernas eventuella motstånd mot dessa. Med utgångspunkt i dessa begrepp har jag gjort textanalyser av Skolverkets rapportmall och kommunernas rapporter. Tanken var att synliggöra Skolverkets styrning och att belysa kommunernas sätt att opponera mot denna styrning. Jag har i min studie identifierat ett antal strategier i kommunernas texter för att uttrycka ett motstånd mot Skolverkets intentioner. Men trots detta är styrningen mycket tydlig, och Myndigheten för Skolutvecklings fastställande av den "goda" kommunen i den sammanfattande rapporteringen gör att det motstånd som kan spåras i kommunernas egna rapporter effektivt raderas från bilden av Kunskapslyftet